Hector Hodler (1887-1920) var en betydande kraft inom Esperanto-rörelsen. Hodler var inte bara en ivrig förespråkare för språket utan också grundare av Universala Esperanto-Asocio (UEA), den största internationella organisationen för esperantister.
Hector Hodler var en pionjär som med sitt livsverk bidrog till att forma och stärka Esperanto-rörelsen. Hans engagemang för språket och visionen om en värld förenad genom kommunikation är fortfarande en inspiration för esperantister och språkaktivister över hela världen. Hans arv lever kvar genom de institutioner han hjälpte till att etablera och genom den fortsatta användningen och spridningen av Esperanto.
Bakgrund
Hector Hodler föddes ) född i Genève, Schweiz. Hans familj var konstnärlig, inklusive hans far Ferdinand Hodler som var en välkänd schweizisk målare. Modern hette Augustine Dupin.
Hector introducerades till Esperanto i tonåren och blev snabbt en entusiastisk talare och förespråkare för språket. Han lärde sig grunderna som 16-åring tillsammans med sin klasskamrat Edmon Privat, som även han kom att bli en drivande kraft i Esperanto-rörelsen.
Hodler och Privat grundade en Esperanto-klubb och tidningen Juna Esperantisto (namnet betyder Den unga esperantisten på esperanto). Så småningom studerade de även språken Idiom Neutral och Bolak, för att se vilket av de tre nya språken som var bäst.
År 1906 organiserade Hodler och Privat den andra världskongressen för esperanto.
Hodler och Esperanto-rörelsen
Grundandet av UEA
År 1908 var Hodler med och grundade Universala Esperanto-Asocio med målet att förena esperantister världen över och främja användningen av Esperanto som ett internationellt andraspråk. UEA fungerar än idag som en central organisation för esperantister och arrangerar årligen världskongresser.
Arbetet med Esperanto-tidningar
Hodler var redaktör för flera Esperanto-tidningar, däribland ”Esperanto” som nu är UEA:s officiella tidskrift. Genom sin journalistik arbetade han för att sprida kunskap om Esperanto och dess fördelar som ett neutralt och lättlärt språk för internationell kommunikation.
Tidningen Esperanto grundades inte av Hodler utan av Paul Berthelot. År 1907 blev Hodler chefredaktör för Esperanto, en position han behöll till sin död 13 år senare, med undantag för en paus på sex månader under första världskriget (1914).
Övrigt
Genom sitt engagemang i olika Esperanto-organisationer och genom sitt arbete med tidningar och publikationer, bidrog Hodler avsevärt till spridningen av Esperanto. Han organiserade kurser, föreläsningar och evenemang för att utbilda människor om språket.
Hodler hade ett starkt patos för sociala frågor, pacifism, djurskydd och internationellt och interkulturellt sammabete. Han var medlem i en lokal djurskyddsförening i Geneve och utalade att han ville att UEA skulle vara en ”människoskyddsförening”. År 1916 skrev han en 387-sidig bok på franska om fredligt sammarbete mellan människor.
Arvet efter Hodler
Under de sista åren av sitt liv hade Hodler omfattande hälsoproblem. Under den här perioden ägnade han sig mycket åt att försöka lösa olika vetenskapliga problem. Han avled år 1920 och är begravd vid sidan av sin far på kyrkogården Saint George i Geneve.
Hector Hodlers arbete och engagemang hade en långvarig inverkan på Esperanto-rörelsen. Hans vision om ett världsspråk som kunde främja fred och förståelse mellan människor från olika kulturer och länder lever vidare genom UEA och den globala gemenskapen av esperantister.
Hodler efterlämnade även ett viktig arv genom Hector Hodler-biblioteket för Esperanto, grundat med medel från hans testamente. Biblioteket, som är en del av UEA:s huvudkontor i Rotterdam, Nederländerna, innehåller en av de mest omfattande samlingarna av Esperanto-litteratur i världen.