Av de planerade (medvetet konstruerade) språken är esperanto det som talas av flest människor världen över. Det är dock svårt att veta exakt hur många personer som talar, skriver respektive förstår esperanto eftersom inte alla är medlemmar av esperantoklubbar eller på annat vis registrerade.
Lingvisten och psykologen Dr. Sidney Culbert (1913 – 2003) reste under 1900-talets senare del runt i världen och testade esperantotalare. Enligt hans beräkningar fanns det då mellan en och två miljoner människor som talade esperanto på nivån Foreign Service Level 3, det vill säga så pass bra att de kunde följa till exempel radiosändningar på esperanto och själva kommunicera medelkomplicerade koncept utan tvekan. Det är dock svårt att veta om Culbert hade rätt i sina antaganden eftersom han inte lämnade något detaljerat källmaterial efter sig, och många esperantister har kritiserat hans siffror för att vara alltför höga.
Den finske lingvisten Juoko Lindstedt gjorde år 1996 följande uppskattningar:
- Det finns ungefär tusen personer som har esperanto som hemspråk.
- Det finns ungefär tiotusen personer som talar esperanto flytande.
- Det finns ungefär hundratusen personer som aktivt kan använda esperanto.
- Det finns ungefär en miljon personer som förstår en stor del passivt.
- Det finns ungefär tio miljoner personer som någon gång i livet har studerat esperanto.
År 2015 hade Världsorganisationen för Esperanto (Universala Esperanto-Asocio) 5 501 individuella medlemmar och ytterligare 9 215 medlemmar via nationella esperantoföreningar.
Var talas esperanto?
Det är i Europa och östra Asien som vi hittar flest esperantotalare. Jämfört med folk på landsbygden är det vanligare att människor i städer kan tala esperanto.
Exempel på områden där esperanto, relativt sett, är vanligast:
- Nordeuropa
- Centraleuropa
- Kina
- Japan
- Korea
- Iran
- Mexiko
- Brasilien
- Argentina
- Togo
Denaskuloj
På esperanto kallas en person som har esperanto som hemspråk för denaskuloj. År 1996 kände man till ungefär 350 familjer där de små barnen lärde sig esperanto av minst en av föräldrarna. Det är vanligast att det är pappan som talar esperanto med sitt barn. I samtliga fall som forskningen känner till där esperanto talas hemma i barnfamiljer talar barnet minst ett annat språk utöver esperanto. Detta språk är antingen en förälders hemspråk eller det lokala nationella språket i området.
Exempel på denaskuloj
- Författaren och bildkonstnären Petr Ginz
Petr Ginz var son till Otto Ginz och Marie Ginz (née Dolanská).
Båda hans föräldrar talade esperanto, de lärde känna varandra på en esperantokongress. Vid 14 års ålder deporterades Petr till koncentrationslägret Terezin eftersom hans far var jude. Under sin tid där arbetade han med tidskriften Vedem och skrev också ett speranto – tjeckiskt lexikon. Petr skickades med en av de sista transporterna till koncentrationslägret Auschwitz där han dog i gaskammaren år 1944, 16 år gammal. Hans dagbok publicerades postumt med den engelska titeln The Diary of Petr Ginz 1941–1942.
En teckning gjord av Petr Ginz föreställande jorden sGedd från månen fanns ombord på rymdfärjan Columbia när den brann upp under återinträde i jordens atmosfär den 1 februari 2003. Om Ginz hade levt hade det varit hans 75-årsdag.
- Affärsmannen George Soros och ingenjören Paul SorosDeras far Tivadar Soros skrev skönlitteratur på esperanto och grundade tidskriften Literatura Mondo (Literary World). År 1936 ändrade Tivadar familjens efternamn från Schwartz till Soros. Soros betyder ungefär ”kommer att skjuta i höjden” på esperanto.
- Nobelpristagaren Daniel BovetDanivel Bovet växte upp i Schweiz och lärde sig esperanto som barn. År 1957 fick han ta emot Nobelpriset i Medicin för sitt banbrytande arbete med ämnen som blockerar specifika neurotransmittorer i människokroppen. Tjugo år tidigare hade han upptäckt antihistaminerna, ämnen som blockerar neurotransmittorn histamin och därmed kan användas som allergimedicin.